Elproduktion från bioenergi är en av de stödberättigande verksamheter som identifierats av EU i taxonomins tekniska granskningskriterier. Detta omfattar uppförande och drift av elproduktionsanläggningar som producerar el och/eller värme uteslutande från biomassa, biogas eller flytande biobränslen. Biomassa är växt- eller animaliskt material som används som bränsle för att producera värme eller energi. Aktiviteter som blandar förnybara bränslen med biogas eller flytande biobränslen ingår också under olika kriterier.

‍

Inkluderingen av bioenergi är särskilt relevant för nordiska länder som Finland och Sverige, där bioenergi täcker mer än en tredjedel av energibehovet. I Finland, ett land med enorma skogsresurser, används biomassan i stor utsträckning för elproduktion, kraftvärmeverk och fjärrvärme.

‍

Vilka är de viktigaste sakerna att veta om taxonomikriterierna för bioenergi? :

‍

Elproduktion från bioenergi kan ge ett betydande bidrag till begränsning av klimatförändringar, anpassning och skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem.

‍

All jordbruks- eller skogsbiomassa som används för elproduktion måste uppfylla gällande EU-lagstiftning om inköp av biomassa.

‍

För att kunna betraktas som ett väsentligt bidrag till skyddet av den biologiska mångfalden och återställandet av ekosystem finns det ytterligare krav på inköp av biomassa — inklusive att biomassan inte bör hämtas från hela träd eller livsmedels- eller fodergrödor. Det måste också finnas en inköpsplan för biomassa.

‍

· Minskningen av växthusgasutsläpp från bioenergiverksamheten måste vara minst 80% jämfört med en relativ komparator för fossila bränslen.

‍

En miljökonsekvensbedömning måste göras för verksamheten för att identifiera potentiella risker tillsammans med eventuella mildrings- eller kompensationsåtgärder som krävs för att skydda miljön.

‍

· Utsläppen måste vara lägre än de utsläppsnivåer som är förknippade med EU:s bästa tillgängliga teknikintervall för stora förbränningsanläggningar.

‍

Om bioenergianläggningar är belägna i zoner som ligger under de nationella luftkvalitetsgränserna måste åtgärder vidtas för att minska utsläppen.

Det har förekommit en del kontroverser om de föreslagna tekniska screeningskriterierna för skogsbruk, biomassa, och bioenergirelaterade aktiviteter. Vissa motståndare har kritiserat de tekniska screeningskriterierna för att vara för strikta eller oklara och potentiellt förvirrande för investerare.

‍

Finland har kritiserat EU:s skogsbruks- och biomassaregler starkt och hävdat att reglerna strider mot landets nationella intressen. Finland betonade att ”vissa aspekter av de tekniska kriterierna för skogsförvaltning är svåra att förstå och öppna för tolkning” och att detta kan leda investeringar bort från skogsbruk och biomassa, en avgörande del av landets nationella energipolitik. Sverige har också uttalat sig emot de tekniska screeningskriterierna, vilket tyder på att de missgynnar länder med stora skogsresurser.

‍

Reglerna för biomassa fortsätter att utvecklas, och med det förväntade offentliggörandet av den uppdaterade delegerade miljöakten i år återstår det att se om kriterierna kommer att ändras.