Under de senaste åren har bankerna stått i centrum för flera lagstiftningsinitiativ om hållbarhetsrapportering - och takten pågår fortfarande. Några av de mest omfattande åtgärderna hittills införs med EU-taxonomi. Direktivet om icke-finansiell rapportering (NFRD) innebar en skyldighet för bankerna att börja rapportera sin Green Asset Ratio (GAR).

Taxonomin är avsedd att hjälpa investerare, banker och andra finansinstitut att förstå sina investeringars miljöpåverkan och identifiera möjligheter att stödja hållbar utveckling. Den består av en uppsättning tekniska screeningskriterier som definierar vad som utgör en ”hållbar ekonomisk verksamhet”, samt ett klassificeringssystem för olika sektorer och delsektorer i ekonomin.

För banker kan taxonomin användas för att identifiera och främja hållbara finansprodukter, såsom gröna bolån eller lån för energieffektiva byggnadsrenoveringar. Det kan också hjälpa bankerna att uppfylla sina lagstadgade krav för att avslöja sin verksamhets miljöpåverkan och integrera hållbarhet i sina riskhanteringsprocesser.

‍

Vad är GAR, och vad betyder det för banker?

‍

GAR (green asset ratio) är en grön bråkdel av deras andel ”hållbara lån” och uppfyller EU:s taxonomikriterier jämfört med de flesta tillgångar i balansräkningen i bankbokföringen.

‍

I verkligheten kommer det att vara enkelt att beräkna Green Asset Ratio för EU:s taxonomi. Baserat på lån till stora, börsnoterade företag som själva är skyldiga att avslöja sina poäng, skulle bankerna behöva samla in poängen från rapporterna.

‍

På grund av det begränsade tillämpningsområdet för GAR för banker föreslår Europeiska bankmyndigheten krav på rapportering av hela bankboken, vilket är obligatoriskt för banker inom pelare 3. Måttet för upplysning kallas Banking book Taxonomy Alignment Ratio (BTAR), som i motsats till GAR är baserat på alla lån, hela bankboken.

‍

Vad sägs om BTAR? Vad ska bankerna tänka på när de hanterar det?

‍

BTAR är ett helt annat spel än GAR för europeiska banker och kommer att kräva att de kavlar upp ärmarna och börjar arbeta. Som svar på detta spelförändrande krav formulerade European Banking Federation (EBF) Riktlinjer för banker att praktiskt närma sig detta, baserat på input från en rad stora europeiska banker.

EBF uppger att det nya kravet innebär att bankerna måste basera BTAR på lån till både NFRD och icke-NFRD-företag, vilket då inkluderar både små och medelstora företag i EU och kunder utanför EU. Vid beräkning av poängen på lån säger EBF att bankerna ska:

‍

- ”Proaktivt samla in data”

vid exponering när det är möjligt

- Var försiktig med uppskattningar

Exempelvis uppskattningar som grundar sig på NACE-koder.

- Använd metoden ”huvudverksamhet” för små och medelstora företag

Det innebär att en poäng för små och medelstora företag kan baseras på dess resultat i deras huvudsakliga taxonomiverksamhet inom EU.

- Sök information om allt verksamheten i stora företag

även för stora kunder utanför EU.

‍

Så, vad nu?

‍

Bristen på uppgifter inom ESG innebär att det inte kommer att ge exakta resultat att grunda EU:s taxonomibedömning av lån enbart på utvärderingar utifrån, med hjälp av proxydata och uppskattningar - och det är faktiskt inte ens tillåtet. Sådana uppgifter kan dock användas för ytterligare sammanhang vid rapportering; EBF anger:

‍

Med tanke på att uppskattningar och proxyvärden är inte tillåtet för obligatorisk rapportering enligt artikel 8 i taxonomiförordningen, banker kan utnyttja sådana frivilliga upplysningar baserat på uppskattningar och ombud för att kontextualisera sin obligatoriska rapportering.

‍

Således måste bankerna använda de uppgifter de har om sina kunder eller proaktivt samla in data om de inte kan bestämma sina poäng baserat på deras befintliga data. I verkligheten kommer endast vissa banker att ha uppgifter som kan hjälpa dem att bedöma sina kunders taxonomipoäng utöver den grova indikation som NACE-koder kan ge.

‍

EBF säger att självbedömningsformulär kan göra jobbet när de samlar in data från kunder: ”Banker kan överväga att samla in nödvändig information genom frågeformulär och självbedömningsformulär.” Dessa kan ”skräddarsys för kunderna”.

‍

Vilka är de bästa metoderna för banker när det gäller EU:s taxonomi?

‍

Vi sammanställde en lista med rekommendationer som bygger på EU:s taxonomilagstiftning från Bryssel, de nya kraven från Europeiska bankmyndigheten och riktlinjerna från Europeiska bankfederationen:

‍

Bestäm vilka lån som kan omfattas av EU:s taxonomi baserat på befintliga kunduppgifter

såsom NACE-kod eller annan branschinformation, och som har en rimlig sannolikhet för en betydande poäng (10% +)

→ Detta ger dig en delmängd av alla dina lån för att undvika att störa de flesta av dina kunder med dataförfrågningar.

‍

Ge de flesta kunder ett förenklat ”huvudaktivitetsfokuserat” självbedömningsformulär

distribueras på en webbplats via e-post och tar inte mer än 10-15 minuter att slutföra

→ Detta ger dig en lämplig exakt poäng för de flesta av dina lån.

‍

Ge stora kunder ett självbedömningsformulär som samlar in data om flera av deras aktiviteter

och om det behövs, låt dina kundchefer fylla i formulären eller hjälpa dina kunder med det.

→ Detta ger dig högre noggrannhetspoäng för de återstående stora kunderna, vilket påverkar bankens poäng avsevärt.

‍

Och naturligtvis är EU-taxonomin i ständig utveckling, så se till att ramverket du använder uppdateras så att kunderna ger dig rätt data och får rätt resultat.

‍

Dra nytta av beräkningar av gröna tillgångar

En potentiell negativ effekt av den gröna tillgångskvoten för banker är att vissa kan vara motiverade att manipulera sina rapporterade gröna tillgångar för att förbättra sina kvoters optiska prestanda. Detta kan innebära att tillgångar flyttas mellan olika reglerande jurisdiktioner för att dra nytta av gynnsammare gröna rapporteringsstandarder eller lagra icke-gröna tillgångar i jurisdiktioner med gynnsammare standarder för att förbättra utseendet på den gröna tillgångskvoten för europeiska banker.

Även om dessa metoder kan göra det möjligt för banker att presentera sig som mer miljömässigt hållbara än de är, kan de i slutändan undergräva integriteten och effektiviteten hos den gröna tillgångskvoten för europeisk taxonomi som ett mått på hållbarhet. Genom att artificiellt blåsa upp det rapporterade värdet på gröna tillgångar kan bankerna kunna vilseleda investerare och andra intressenter om den verkliga hållbarheten i deras verksamhet och investeringar.

Dessutom kan dessa metoder negativt påverka övergången till en koldioxidsnål och klimatbeständig ekonomi. Bankerna kan avleda trycket att anta mer ambitiösa gröna policyer och metoder genom att presentera en förvrängd bild av sina hållbarhetsinsatser. Detta skulle kunna bromsa övergångstakten och undergräva ansträngningarna att ta itu med de brådskande utmaningar som klimatförändringarna och miljöförstöringen medför. Å andra sidan, EU-taxonomirapportering för företag är helt annorlunda.

‍

Celsia är här för att hjälpa‍

Frågor? Vi älskar att diskutera EU-taxonomirapportering för banker. Tveka inte att nå ut (eller fråga oss om vi har en lösning i linje med de tre rekommenderade stegen ovan - spoiler alert: vi gör!)

Hitta vår prissättning för bedömning av EU:s taxonomi här.

‍

‍